När jag först fick en förfrågan om att skriva ett inlägg om yttrandefrihet så ploppade det upp X antal idéer om hur jag skulle skriva och om hur viktig yttrandefriheten faktiskt är. Hur yttrandefrihet är en av de viktigaste pelarna för demokrati. Att ett land är inget värt när dess befolkning inte får tycka, tänka, säga och skriva precis vad de vill.
Men så är det alldeles jättesjälvklart varför det är viktigt med yttrandefrihet. Det finns liksom inget behov att skriva folk på näsan.
Min nästa idé kändes första 3 sekunderna genial:
Jag skulle skriva ett inlägg där jag bara skulle skriva något i stil med att:
Hej, jag får inte säga vad jag tycker och tänker, därför skriver jag inget alls.
För att typ låtsas att jag lever på en plats, i ett land, där jag inte har någon yttrandefrihet.
Men ni som har hängt med här ett tag vet ju vad jag tycker om folk som håller tyst. Den största boven är aldrig aktören utan de som tyst står bredvid och ser på. Vem vill vara den där tysta tönten? Inte jag i alla fall. Att bara göra det här fina initiativet till en kort mening är dessutom att göra det jävligt lätt för sig. Och livet mina vänner, det ska inte vara lätt. Lite utmaningar behöver vi.
Till slut hamnade jag på samma plats som jag alltid gör, nämligen att analysera ordet.
Yttrandefrihet. Ordet kommer från grekiskans yttro som betyder säg vad du vill. Okej, nej det gör det inte alls. Verkligen inte, nu ljög jag för att framstå som mer bildad än vad jag faktiskt är.
Yttrandefrihet.
Smaka på det ordet, liksom artikulera ordet för dig själv. Är det inte ett väldigt snyggt ord? Ni som hängt med här ett tag vet ju om min ordfetisch.
Ytt-ran-de-FRI-het.
Just ”fri” betonar jag alltid lite extra när jag säger ordet. Jag vet inte varför, jag bara gör det. Nu tänker jag sväva lite utanför ämnet här, men har ni sett filmen ”Nyckeln till frihet”?
En av filmens bästa scener är när huvudpersonen efter X antal år i fängelse äntligen lyckas rymma från fängelset och genom avloppsröret ramlar ut i det rena vattnet, regnet faller på honom, han blir alldeles ren, skriker av glädje och sliter av sig sina kläder. När jag tänker på ordet yttrandefrihet tänker jag också på den scenen. Den friheten han känner där och då är den frihet vi har i västvärlden med vår yttrandefrihet, hela dagen, varje dag.
Yttrandefrihet. Kanske ett av de vackraste svenska orden. Nu pratar jag inte bara om bokstavskombinationen som så fint faller på tungan utan också om ordets innebörd.
Förstår ni hur otroligt värdefullt det är? Att vi får säga precis vad vi vill, när vi vill?
Diamonds are a girls best friend!
HELL NO! Freedom is my best friend! svarar jag och jag hoppas att det inte finns en enda människa där ute som inte håller med mig.
Sen finns det visserligen folk som utnyttjar det här så fantastiska i form av exempelvis reklamfilmer där ett gäng burkabeklädda kvinnor slår ned en svensk, fin, gullig pensionär.
Men samtidigt så lever jag hellre i ett land där det finns plats och utrymme även för de obildade i samhället, än i ett land där alla måste tycka som den sittande regeringen för att man annars riskerar att bli avrättad.
Sen har jag under mitt 23-åriga liv stött på väldigt många människor som är missnöjda med saker och ting, vare sig det är med sig själva eller med något i samhället men som är tysta om det. Och få saker gör mig så otroligt irriterad.
Vi lever i ett samhälle där vi får säga EXAKT vad vi vill, sen kanske våra ord inte alltid når den person vi vill ska höra de, men inte kan man vara tyst för det.
Lägg till på allt jag skrivit här ovan att jag är journalist och plötsligt förstår ni ytterligare varför yttrandefrihet är så otroligt jävla viktigt.
Folk, läsare, damer, herrar, tjejer, killar…Glöm aldrig bort värdet i det vi dagligen tar för givet. För det är det mest värdefulla vi har!
Herregud, jag har nog aldrig skrivit ett så luddigt inlägg. Och jag vet inte om jag kom fram till något vettigt här. Men summan av kardemumman: Varje gång du vill säga något men hindrar dig själv, tänk på de personer som fängslats och dödats för sin rätt att yttra sig.
———
Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för frihet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för livet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.
Nu lämnar jag över stafettpinnen till Ann-Charlotte Marteus som bloggar på adressen http://bloggar.expressen.se/opinionsbloggen/ i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.
”Sen finns det visserligen folk som utnyttjar det här så fantastiska i form av exempelvis reklamfilmer där ett gäng burkabeklädda kvinnor slår ned en svensk, fin, gullig pensionär.”
Tänker du på den gången när några muslimer försökte misshandla Lars Vilks på en föreläsning på Uppsala universitet?
Det är oklart för mig hur du lyckas tro att SD:s reklamfilm är samma sak som den gång fundamentala muslimer ville attackera Lars Vilks. Tycker liksom inte att min text var otydlig.
Men du verkar ha missuppfattat hela mitt inlägg. Jag skriver om hur jag uppskattar och älskar yttrandefrihet, trots att vissa människor utnyttjar den. Du kontrar med att dra upp människor som inte värnar om yttrandefriheten. Förstår inte riktigt vad du ville komma fram till?